16 MarSkolarbete; ”Ett anspråkslöst förslag”

2. Välj ett av nedanstående förslag och skriv 1-2 A4-sidor.
a. Jonathan Swift använde sig av ironi när han skrev ”Ett anspråklöst förslag”. Gör likadant! Skriv en ironisk pamflett (= liten stridsskrift i något aktuellt ämne) där du erbjuder en lösning, gärna drastisk, på valfritt problem.

”Ett anspråkslöst förslag”

Vi lever i en farlig tid.
Vi lever mitt i ett masshysteriskt mediekaos och vi blir inte bara riktade utan också förgiftade var eviga dag. Vi måste rusta oss för artens överlevnad. Vi måste säkra Homo Sapiens framtid och stoppa upp utvecklingen, avveckla den och krypa tillbaka till våra rötter.
Enda sättet att lyckas kontrollera detta är om makthavarna sätter ner foten, slår näven i bordet och förbjuder all undergångsproducering som tillåts pågå.
Vi kan inte låta det vara gott nog med att sätta varningstexter på cigaretter, snus och alkohol. Människorna är dumma och de bryr sig inte om smålappar. Vi måste förbjuda och kriminallisera all produktion och allt användande, eftersom det ökar risken för vår hela civilisations kortlevnad.
I samband med att detta sker måste vi även förbjuda fett och kolhydrater, eftersom även detta bidrar till rasernas för tidiga dödar och osunda leverne. Amerikanska studier visar klara besked på att befolkningen har en oerhört låg respektnivå för dessa tu och att de alltså heller inte lyckats hantera dessa produkter på ett hälsosamt sätt.
Med detta vill jag säga; olagliggör godis och chips, bort med all potatis och allt ris, inget smör och ingen ost eller mjölk. Jag skulle kunna föreslå så kallade ”miniprodukter” med låg fetthalt istället, men eftersom dessa innehåller onaturliga ersättningsämnen sätter sig mitt samvete starkt på tvären.
Förbjud alla e-nummer också, som färgämnen och annat oetiskt. Halvfabrikat, snabbmat och friterat bör bli ett minne blott.
Vad ska vi då äta egentligen, kanske de flesta undrar? Ja, vad åt man förr i världen, innan besprutningens tid?
- Jo, man slaktade sitt egna kött och det åts minsann upp också! (Här får man i sig den
lilla gnutta fett som är den enda acceptabla, förutom ifrån fisk som också är okej att fånga själv, och den som är viktig för att hålla vår hjärna lagom inbäddad samt för att smörja våra leder.) Till detta kan man med gott samvete äta vilda örter och bär. Fri frukt är helt okej att smaska på, så länge det inte överkonsumeras – då kommer nämligen tänderna att fräta sönder.

Hela tiden är vi människor omringade av tidningar, tv-program och propaganda av alla dess olika slag, där vi får höra att saker och ting ska vara på det ena eller andra sättet.
Detta skapar ett otroligt kaos i den naturliga balansen, vi blir översvämmade med information om diverse strunt och dagliga uppgifter som sprids oss emellan, vilket i sin tur driver folket till vansinnessjukdom. Stress, kallas detta vansinne. Stress härdar inte, det dödar. Därför måste vi döda det först, innan det tar livet av hela vår planet. Förbjud stress och bannlys det! Vi måste gå samman mot detta massmonster och skära halsen av det innan det sväljer den redan ostadiga värld vi känner till som planeten Tellus.

Eftersom människan är missbrukare av naturen, bör alla alltid bara få precis vad de behöver för att överleva och aldrig mer eller mindre. Får de för lite blir de giriga och stressade. Får de för mycket blir de ännu girigare och sprider ännu mera stress till de personer som de möter. Eftersom vi nu förbjudit stress måste vi därför göra allt med måtta, eller som Svensken säger: Lagom.

Slutligen, för framtida Homo Sapiens allra bästas skull, så borde nästa steg bli den naturliga sellektionen – elimineringen av de svaga. Likaväl som det är stötande mot mänskligheten att äta preventivmedel, lika fel är det att låta människor medicineras. Starka människor behöver inte kemiskt framställd hjälp. De kan andas, röra sig, tänka, tala och fungera i samhället ändå. De fyller sin funktion i livet och de stjäl inte energi ifrån sina medmänniskor. En sjuk person drar alltid ned de som befinner sig runtomkring, även om denne också kan få folk att le.
Vi rotar runt på fel ställen, leker Gud, när vi låter de som egentligen inte skulle varit här – leva. Att mörda någon, ja det är fel. Men att låta naturen ha sin gång, att låta Moder Jord själv bestämma vad och vilka som är bra för henne eller inte, det kan inte annat än att vara rätt. Annars hade vi fortfarande haft dinosaurier och sabeltandade tigrar springandes på slätterna. Om det så slutar att även de starka och friska människorna dör ut – då har vi åtminstone gjort allt vi kunnat för att förhindra det genom att främja vår stoltaste armé.

27 FebDjupdyk och fanfar

Det går upp och det går ner och så börjar det om igen.
Vår väg går mot peak och Svisch! så dras den röda mattan undan och fäller bort benen på oss båda.
Någon skyndar snabbt till undsättning och hoppet fumlas med om vartannat.

För en liten stund så trodde jag inte längre att det gick att falla, Karma var äntligen hemmavid igen.
Desto mer förvånad vart jag när hela verkligheten då vändes upp o ned på, härom kvarten.
Tillräckligt för att en skvätt kunde klämmas och jag skulle komma att känna mig fullständigt tafatt och alldeles rådvill.
Att bli lite moloken är inget märkvärdigt, man får bara inte tappa bort Stinget och Viljan. Utan karta och mål går de ju så lätt vilse.
Det tändes ett ljus i det grådassiga mörkret som lagt sig över den nytillkomna skymningen och det var Hoppet som kom.
Det sa åt oss att en dags sorgearbete är nog och nu var det dags att återigen släppa det redan släppta greppet.
Om vi inte tar kontroll, gör något annat det och tro mig – du vill styra ditt liv själv.

Bara för att du går på en bro – så måste du inte hoppa

Min kropp ÄR mitt tempel och i en sund kropp bor en sund själ.
Den enkla vägen är oftast den svåra och nu får det väll ändå vara färdiggenat. Sport har aldrig intresserat mig lika mycket som resultat, ett handikapp är redan nedtecknat – jag lägger mig inte i diket igen och räknar bilar. Det är en ny tid nu och jag har slutat race´a emot klockan.

Nu tänker jag bara vara så jävla bra jag bara kan va!

14 FebLev

Det finns så mycket att säga att jag inte riktigt vet vart jag ska börja.
Min kropp och min själ har svämmat över utav känslor igen den senaste tiden och nu börjar äntligen friden infinna sig. Tillslut.

Jag försöker men kan inte rikta mina ord, utan faller istället platt och jag vimsar bort varenda bokstav mitt i sörjan. Jag kan inte styra mina känslor, jag kan bara utforska dem för att se vad som döljer sig i skuggan av dess skönhet. Eller i skönheten av deras skuggor? Jag vet inte vilket det mest handlar om i första hand. Vi är alla både onda och goda. Ingen är fulländad åt något håll.
Jag gick länge i svårförstådda skor, där de inre jävlarna dansade med mitt sinne.
Jag förstod inte vad som pågick, men trodde att det måste vara så här. Så där…

Ännu en insikt har kommit till mig (o lyckliga jag som hela tiden fortsätter att lära!) och det är att rädsla kan uttrycka sig i fler stilar än vad som först är troligt.
Den kan få det mest bisarra att verka logiskt, vilket kan leda till att man försöker skaka av sig det viktiga i livet – innan det förloras, för att själv slippa gå miste om ljuvligheten.
Vansinne, säger jag nu! Drabbad överlevare. Hur kunde jag resonera som jag gjorde?
Det var inte att resonera, det var någonting annat det…
Skuldlös och full av hybris, blev mitt ego uppblåst och gick på extas. Så många gånger som jag sett hur dimman lättat, bara för att kliva in i ännu ett moln av okunskap.
Som tur är förändras vi i oändlighet och tacksamt vandrar jag vidare igen.

Jag stakar mig fram, som om tangentbordet vore av is och mina fingrarna en simpel träsko.
Det är dags att sätta igång nu.
Även om vi på sätt och vis lever för evigt, betyder det inte att vi har hur lång tid på oss som helst att ta tag i det vi önskar.
Den personen som jag är idag kan vara någon annan innan solen hunnit gå upp igen imorgon.
Vad tjänar då all väntan till?

Jag ska hinna med det mesta!

29 JanDen blomstertid nu kommer

Många långa dagar har jag vandrat i förundran.
Jag letar efter svar, där jag sett någon fråga… Jag har sökt det jag funnit och sökt efter det igen.
Ingenting spelar egentligen någon roll, ibland känns bara livet som ett märkligt test. Ett strategiskt socialt spel.
Inget fel i det, inget dystert menat. Ibland måste man låta sig dyka så djupt in i ens inre – att man nästan drunknar.
Jag vet själv om en och annan kallsup ifrån ganska så nyligen.
När färden ned väl startat finns ingen återvändo. Allt man kan göra är att låta det hända och se på. Det är först när jag förstår att jag inte kan kontrollera allt som drömmen blir verklighet och jag inser att jag är kapabel till mer än vad jag ger mig själv cred för.
Jag är ett kontrollfreak i förklädnad. Jag stänger av de delar som jag inte kan hantera, utan att se sambanden med de överväldigande känslofloder som strömmar upp längs mitt medvetande.
Ibland skriver jag för att se vad som finns där inne. Ibland kliver jag in och ger en speciellt del chans att få komma ut. Ibland behöver konstnären bara få måla och kladda lite.

Ja, just det!
När ältandet är över och man vågar se elefanten i ögonen – så vänder den och vandrar sakteligen tillbaka till vart den än kom ifrån.
Livet intresserar mig mer och mer för varje dag och jag slutar aldrig att fascineras!

31 Dec2011/2012

Årets sista dag
Fylld med välbehag <3

27 DecKurage

Är mod att handla utan kredit?
Är det först när vi i sanningsenlighet med oss själva, tar ett djupt andetag och korsar strömmen
oberoende på vad som väntas kan? Är det i så fall därför det kan vara så chockerande?
När det omöjligt genomskinliga visar sig nu ligga bakom, vad har då förändrats?
Allting, måste jag påstå. Just för att det är sant.
När vi släpper våra normer och värderingar och istället låter det inre barnets nyfikenhet flöda – då är vi ärliga och bortom vår egen skuggas dunkel.
Ridån vi lagt över det som skrämt oss, det som förrått oss och det vilket vi själva valt att ta avstånd ifrån. Det som vi valt att berusa oss med.
Mod är att ta reda på vem man själv är och vad ens innersta väsen önskar.
Mod är att våga ta risken att trampa på en o annan tå – för att själv slippa drunkna. Save yourself and save the world.
Med absolut inga undantag gäller regeln på flygplan följande; När syrgasmaskerna fälls ned, ta då först på din egen! Så Att Du kan hjälpa din nästa efter det.
Det är lätt att i bitterhetens syrliget missta mod för någonting helt annat.
Vems ego är störst, mitt vars jag försöker följa min egen livsväg? Eller dess vars tår kan ömma över någon dag?
Själv bandagerar jag gärna lite här och där, in the spirit of the greater good.
Att snacka är relativt enkelt, vi vet inte hur vi reagerar fören vi hamnar i situationen. Det häftigaste utav allt är att vi helt plötsligt kan vända för att vi vill och bara avbryta ett beteendemönster som har präglat oss och varit vår vilja för så lång tid.
Helt plötsligt är det inte gott att röka längre och det som var ett måste under kontrollerad aktion, övergick till någonting vackert och självhelande.
Det händer små mirakel varje dag.
Ibland även stora. Att värdesätta och att våga uppskatta dem för vad de verkligen är – ja det är åtminstone i min värld vad jag kallar mod.
Att våga tala och stämma ton för sina ord.

Mod är att våga trotsa sin egen kluvenhet och sedan finna sig själv på andra sidan, ändå lite starkare.

05 DecUppvaknad

Jag kan inte rädda världen utan att ta hand om mig själv.
Jag kan inte förstå andra om jag inte löser mina egna mysterier först.
Hur ska min energi räcka, om jag hela tiden lägger den på andra och deras illvilja att förändra sina egna situationer.
Från och med nu skall jag lyssna.
Från och med nu skall jag endast ge råd, när råd ombedes.
Från och med nu är det slutsassat, färdigpredikat och överspelat.
Inte ens jag själv orkar höra på mig längre.
Idag fick jag nog.
Jag är hellre det trygga stödet jag gillar att vara, än pekaren som hela tiden försöker få folk att förstå vad som är bäst för dem själva.
Varför ska jag spendera sena timmar genom att oroa mig för andra?
Jag har hela tiden trott att det varit rätt, eftersom jag ansett det vara det korrekta uppförandet i en välmenande och artig värld.
Som den snälla och duktiga flickan jag är. Alltid varit.
Idag, snart 24 år gammal inser jag vilket tafatt försök det är att vara någon slags hobby-psykolog-polis-lärare, åt människor som inte ens bett mig.
Till människor jag trott mig göra tjänster.
Till er det berör: Jag ber om ursäkt!
Mitt sätt är rätt sätt. För mig. Jag har fortfarande all rätt att tycka vad jag vill om hur andra personer ska leva sina liv, eller vilka val de ska göra…
Men från och med ikväll ska jag släppa det ansvaret jag själv åtagit mig.
Från och med ikväll ska jag fokusera på mig själv! Såklart även på mina relationer, men inte på någon annan specifik människa.
Det är en oerhörd lättnad att helt plötsligt förstå att så länge jag gör Mina val, behöver jag bara stå till svars för Dem.
Inte för vad någon i min närhet gör. Jag har varit rädd för att dömas utifrån valen mina medmänniskor gjort. Jag har varit skräckslagen för att folk ska tro att det är någonting som har med mig som person att göra.
Nu när jag skriver det förstår jag hur korkat det låter.
Från och med ikväll är det Jag som gäller!

Min person, mina val, mina vanor och ovanor, min historia, min framtid, mitt leverne och mina intressen.
Dessa är de saker som jag skall värderas utifrån.
Min omgivning är inte mina val. Jag älskar dem av olika anledningar, men jag kan inte kontrollera dem. De är lika fria själar som jag själv.

Och så lättades helt plötsligt hela världens tyngd ifrån mina nätta axlar. Jag lever!

04 DecUnspoken, December 1st

Some things stay better unspoken
Some things may never heal
Some things are best unspoken
Some things are just too real

Could carry
Can’t bury
These feelings shook my world
A tribute
My loved one
From this strong but fading girl

I wish you hadn’t told me
I wish it wasn’t true
I wish for you my loved one
Find peace inside of you

Some things stay better unspoken
Some things may never heal
Some things are best unspoken
There are things you shouldn’t feel

Could carry
Can’t bury
These feelings stopped my time
A tribute
My loved one
From your lonely heart to mine.

04 DecLast of November

Vart går man när alla andra har gett upp?
Vart vänder man sig i en samling
om det inte finns kvar nån grupp?

I en liten svart låda
Bortglömd i den mörkaste av korridor
Fjärran från imorgon
Mycket längre från igår
Där samlar hon sin smärta
Där dansar svag med svek
Där skyddar hon sin verklighet
från vardagens hemska lek

I sin målade massaker
Lever hon sig fri
Hon trivs och lever väl och gott
Hon skapar harmoni

Hur täcker man en hjälplös?
Någon som aldrig finner eget hopp
Hur väcker man de döda?
Som inte har kvar sin kropp

I en liten svart låda
Gömmer man undan vad som känns för svårt
I en korridor långt bort i fjärran
när livet slår en hårt
Där samlar hon sin smärta
Där dansar svag med svek
Där skyddar hon sin verklighet
Från vardagens hemska lek.

22 OctApproaching winter

Dark times are upon us
We get scared
Without even knowing
Energy burglars 
Are chasing all our lust
Our thoughts are busy and life is rocks to dust

Inner patience
Love is on our side
And the spirits of wisdom
They will all forever ride
For truth and glory
For justice and for peace
For knowledge and for greatness
For complex and for ease
Summa summarum 
To fight is all we know
Our souls will always trust in us
We’re vikings, cool as snow


Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu