Är mod att handla utan kredit?
Är det först när vi i sanningsenlighet med oss själva, tar ett djupt andetag och korsar strömmen
oberoende på vad som väntas kan? Är det i så fall därför det kan vara så chockerande?
När det omöjligt genomskinliga visar sig nu ligga bakom, vad har då förändrats?
Allting, måste jag påstå. Just för att det är sant.
När vi släpper våra normer och värderingar och istället låter det inre barnets nyfikenhet flöda – då är vi ärliga och bortom vår egen skuggas dunkel.
Ridån vi lagt över det som skrämt oss, det som förrått oss och det vilket vi själva valt att ta avstånd ifrån. Det som vi valt att berusa oss med.
Mod är att ta reda på vem man själv är och vad ens innersta väsen önskar.
Mod är att våga ta risken att trampa på en o annan tå – för att själv slippa drunkna. Save yourself and save the world.
Med absolut inga undantag gäller regeln på flygplan följande; När syrgasmaskerna fälls ned, ta då först på din egen! Så Att Du kan hjälpa din nästa efter det.
Det är lätt att i bitterhetens syrliget missta mod för någonting helt annat.
Vems ego är störst, mitt vars jag försöker följa min egen livsväg? Eller dess vars tår kan ömma över någon dag?
Själv bandagerar jag gärna lite här och där, in the spirit of the greater good.
Att snacka är relativt enkelt, vi vet inte hur vi reagerar fören vi hamnar i situationen. Det häftigaste utav allt är att vi helt plötsligt kan vända för att vi vill och bara avbryta ett beteendemönster som har präglat oss och varit vår vilja för så lång tid.
Helt plötsligt är det inte gott att röka längre och det som var ett måste under kontrollerad aktion, övergick till någonting vackert och självhelande.
Det händer små mirakel varje dag.
Ibland även stora. Att värdesätta och att våga uppskatta dem för vad de verkligen är – ja det är åtminstone i min värld vad jag kallar mod.
Att våga tala och stämma ton för sina ord.
Mod är att våga trotsa sin egen kluvenhet och sedan finna sig själv på andra sidan, ändå lite starkare.