När blir fantasi verklighet?

Nästan ett år har gått sedan jag senast tog en titt på min egen stil. När någonting nu kallade.

Förbluffad över mina så väl valda fraser fascineras jag över min egen nakenhet. Jag hade glömt hur mycket orden betyder för mig, vilken del de har i mitt liv. Pressen blev för stor och allt hände så fort.  Jag antar att avstängning var det enda sättet för mig att hantera  min avskärmning till den verklighet jag levt i så länge.

Väl distanserad till min sinnesrevolt är jag stark nog att möta mitt inres spegel igen. Ett år av miljontals känslor och skälvande situationer. Så många val, helt olika den jag alltid varit; För att kunna möta och bli den som jag är idag.  Same, same, but different.

Min själ har skrikit i förtvivlan, dansat med djävulen och sett himmelriket i vitögat. Aldrig någonsin har livet varit mindre svart och vitt. I en regnbågsfärgad tillvaro, uppslupen av törst till mera, mitt i hopplösheten, fann jag äntligen vad jag har väntat på. En kärlek jag aldrig anat kunde drabba mig. En kärlek så stark och generös att jag ibland blir nervös att vara en del av. Jag har aldrig stått på mina egna ben mer och sett så mycket raseras på så kort tid. Jag har heller aldrig funnit ett sånt omedvetet stöd ifrån någon levande människa, endast genom dina andetag. Först när vi är intill varandra känner jag mig fulländad och ingenting spelar någon roll, det är så här total lycka smakar.

Du ger mig sinnesfrid, i dina ögon ser jag det liv jag vill ha och från din kropp alstrar jag all den värme jag behöver. Med dig står tiden still, samtidigt som den förflyttar sig fortare än vad jag kan förstå.

Vi hade inte en aning, men du räddade mig.

Jag älskar dig.