När blir fantasi verklighet?

Jag orkar faktiskt inte bry mig om vad andra personer tycker längre. Dvs när de tycker att jag resonerar fel, men det känns rätt. 
Jag behöver vara ensam i grunden för en gångs skull, stå på mina egna ben. Hur ska jag lära mig att inte bli bränd när jag hela tiden surfar runt i ett skyddsnät av vänligtsinnande, överbeskyddande drakar i svetsoverall?

Tack för er oro, men inte alltid är den befogad.  Man måste ha lite hopp också.  Vi kan inte låta oss låsas emot mänskligheten bara för att vi gått på ett par nitlotter i livet.
Det vore ju som om spelbranchen skulle läggas ned bara för att jag aldrig blivit miljonär. Det finns alltid en chans
…. och plötsligt händer det!

”Jag har nästan glömt bort hur man använder penna och papper. På vilket sätt är det nu jag skriver igen?

Mycket har hänt sedan sist. Man måste bli vis som gammal. Erfarenheterna tar ingen paus. Bara tillfälliga viljor att inte lära ifrån dem.

Vi lever ständigt på gränsen. Hela vägen är vi alla lika nära att dö och måste kämpa för våra liv. Oftast överlever vi.

Det finns hela tiden nya saker som vi inte förstår oss på. Varje gåta har ett eget kapitel och när man för en gångs skull tror att man har det. . . då inser man att det är dags att vända blad. Nytt kapitel igen. Nya oförstånd nalkas.

Jag har lärt mig om ångest. Någonstans i vår lämnade jag visst min ödmjukhet. Jag blev självgod och sket, rätt ut sagt, i vad folk tyckte om mig. För folk gillar mig ändå. Jag är nämligen så jävla bra och så jävla mycket bättre än de flesta andra, också, dessutom. (Jag är också så mycket sämre än alla andra och får aldrig sticka ut.)

Så har jag levt. Det slog mig plötsligt. Så vart jag inföst i min egen upplysning igen. Hela tiden tror jag att jag har det, tills jag förstår att jag också måste plocka fram och använda mina goda egenskaper för att det ska räknas. Bara för att solen lyser, blir man inte brun.

Challange accepted.”

…hittade jag nu.

Jag tyglar mig, är hämmad i min produktivitet när jag är som jag är. Jag släpper lös och kreativiteten flödar, när jag är som jag är.

Har jag blivit visare? Knappast. Lärt mig mer? Tveklöst.

Av stora beslut utvecklas vi som hastigast. Det är faktiskt ganska fantastiskt. Livet! Hur det uppenbarar sig, från och till, då och då.

Om man bara törs våga, även om det kan vara svårt som fan innan man sett själva utfallet, så känns det rätt i hela kroppen om det väl är det. Ångesten existerar bara i okunskapen. Så har det nog alltid varit..?

Ibland måste man bara få tömma ur sig. Ingen skjuts för det.

Ibland behöver man bli upplyft. När något hänger sig.

En liten detalj i den stora stygga, annars underbara världen.

Förtjänar jag inte lycka? Är du dålig för mig, och jag värre för dig ändå?  Jag kollapsar, orkar inte med detta fördärv igen. Din olust sköljer undan all uns av hoppfullhet som jag tidigare haft så nära hjärtat. Nu är allt som ligger nära stora,  salta tårar – med en bestämd smak av oförmögen bitterhet. Hur kommer det sig alltid att det är jag som ska skämmas och må dåligt? Hur kan du påstå att jag går för långt, när du hela tiden bara ligger och drar dig i sängen, utan att ens verka vilja röra dig frammåt!?

I don’t know your agenda

Nor do you get mine

We’ve traveled far together

Only separated by time

Man är sin egen lyckas smed och inte olyckligare än man gör sig.

Jag kan hitta tusentals saker som får mig att må dåligt, som får mig att se vad jag saknar och som inte finns i mitt liv, som jag väldigt gärna skulle vilja ha. Men snälla nån, om jag ska fokusera på det hela tiden så kommer de dåliga energierna att äta upp hela den personen som är den underbara människa som faktiskt är Jag. Folk som inte sett mitt mörker lyser upp när de ser mig, och jag ser att det är en reflektion av vad jag får dem att se. I de här människorna  speglas mitt ljus. I deras ögon ser jag hela min härlighet – och deras. Jag blir påmind om att jag ändå är en otroligt positiv person, som ser lycka i de små stunderna, som vet att mirakel händer varje dag. Hon som inte räds framtiden, skyndar ifrån nuet eller skäms för det förflutna. Hur ska de flyktiga negativen kunna hjälpa mig på något sätt, att fortsätta utvecklas till en bättre person? Det kan de inte.

Det går snabbt, att bli deprimerad, om man hela tiden slutar tänka på vad det är man har. De tankebanorna skrämmer mig på samma sätt som mitt beroende gör. Jag mår underbart, men faller pladask och vill gilla läget, om fel tillfälle banar sin väg framför mig. Det är nu vilja, styrka och disciplin kommer så väl till pass. Tur att jag har övat! För utan dessa tre går det inte, eller det lär åtminstone bli jävligt svårt. Nej, jag ändrar mig tillbaka – det går inte om inte dessa egenskaper tillhandahålls.

Jag står på toppen av berget och kan antingen låta den ljuva brisen svalka min varma kropp, fläktandes mitt hår och lyfta min själ till fullkomlig njutning – eller så kan jag vackla och räkna med att bli omkullblåst inom kort, för att återigen trilla långt, långt ner i historien. Ska man verkligen nöja sig med att resa sig, blåslagen och törnad – bara för att man vet att man kan? Vissa saker kan jag väll ändå låta bli att bevisa för mig själv. Jag vet att jag är stark, så jag måste inte på något sätt gräva ner mig, bara för att kunna stoltsera med att jag tog mig upp, ännu en gång. Nu är det dags att hålla sig kvar, även i de stunder som det kan kännas mer frestande att falla.

Det ÄR INTE värt det! Detta är en ny och ovan situation, men så länge jag håller blicken fixerad på min motivation, så hjälper det otroligt mycket! Då känns allting möjligt! Då känns allting så fantastiskt som det verkligen är. Prövningar kommer det att finnas gott om, för alltid. Men varje utsatt hinder är en utmaning att klara, ett läge att ta sig förbi. Om man går runt det, över, under eller välter undan hela skiten kommer att skifta i perioder, men låt det aldrig någonsin stoppa dig, vad som än händer.

Det spelar ingen roll om du inte vet vad du vill göra med ditt liv redan. Att du inte kan välja yrke eller ens inriktning. Du är ändå inte i valet och kvalet ännu. Hoppa inte över delar av dit liv. Ta allt i den ordning som det följer, så ska du se att det ordnar sig hur bra som helst. Du behöver inte oroa dig för någonting. Allt blir ändå som det ska!