När blir fantasi verklighet?

Förtjänar jag inte lycka? Är du dålig för mig, och jag värre för dig ändå?  Jag kollapsar, orkar inte med detta fördärv igen. Din olust sköljer undan all uns av hoppfullhet som jag tidigare haft så nära hjärtat. Nu är allt som ligger nära stora,  salta tårar – med en bestämd smak av oförmögen bitterhet. Hur kommer det sig alltid att det är jag som ska skämmas och må dåligt? Hur kan du påstå att jag går för långt, när du hela tiden bara ligger och drar dig i sängen, utan att ens verka vilja röra dig frammåt!?