Jag kan inte rädda världen utan att ta hand om mig själv.
Jag kan inte förstå andra om jag inte löser mina egna mysterier först.
Hur ska min energi räcka, om jag hela tiden lägger den på andra och deras illvilja att förändra sina egna situationer.
Från och med nu skall jag lyssna.
Från och med nu skall jag endast ge råd, när råd ombedes.
Från och med nu är det slutsassat, färdigpredikat och överspelat.
Inte ens jag själv orkar höra på mig längre.
Idag fick jag nog.
Jag är hellre det trygga stödet jag gillar att vara, än pekaren som hela tiden försöker få folk att förstå vad som är bäst för dem själva.
Varför ska jag spendera sena timmar genom att oroa mig för andra?
Jag har hela tiden trott att det varit rätt, eftersom jag ansett det vara det korrekta uppförandet i en välmenande och artig värld.
Som den snälla och duktiga flickan jag är. Alltid varit.
Idag, snart 24 år gammal inser jag vilket tafatt försök det är att vara någon slags hobby-psykolog-polis-lärare, åt människor som inte ens bett mig.
Till människor jag trott mig göra tjänster.
Till er det berör: Jag ber om ursäkt!
Mitt sätt är rätt sätt. För mig. Jag har fortfarande all rätt att tycka vad jag vill om hur andra personer ska leva sina liv, eller vilka val de ska göra…
Men från och med ikväll ska jag släppa det ansvaret jag själv åtagit mig.
Från och med ikväll ska jag fokusera på mig själv! Såklart även på mina relationer, men inte på någon annan specifik människa.
Det är en oerhörd lättnad att helt plötsligt förstå att så länge jag gör Mina val, behöver jag bara stå till svars för Dem.
Inte för vad någon i min närhet gör. Jag har varit rädd för att dömas utifrån valen mina medmänniskor gjort. Jag har varit skräckslagen för att folk ska tro att det är någonting som har med mig som person att göra.
Nu när jag skriver det förstår jag hur korkat det låter.
Från och med ikväll är det Jag som gäller!
Min person, mina val, mina vanor och ovanor, min historia, min framtid, mitt leverne och mina intressen.
Dessa är de saker som jag skall värderas utifrån.
Min omgivning är inte mina val. Jag älskar dem av olika anledningar, men jag kan inte kontrollera dem. De är lika fria själar som jag själv.
Och så lättades helt plötsligt hela världens tyngd ifrån mina nätta axlar. Jag lever!