När blir fantasi verklighet?

”Jag har nästan glömt bort hur man använder penna och papper. På vilket sätt är det nu jag skriver igen?

Mycket har hänt sedan sist. Man måste bli vis som gammal. Erfarenheterna tar ingen paus. Bara tillfälliga viljor att inte lära ifrån dem.

Vi lever ständigt på gränsen. Hela vägen är vi alla lika nära att dö och måste kämpa för våra liv. Oftast överlever vi.

Det finns hela tiden nya saker som vi inte förstår oss på. Varje gåta har ett eget kapitel och när man för en gångs skull tror att man har det. . . då inser man att det är dags att vända blad. Nytt kapitel igen. Nya oförstånd nalkas.

Jag har lärt mig om ångest. Någonstans i vår lämnade jag visst min ödmjukhet. Jag blev självgod och sket, rätt ut sagt, i vad folk tyckte om mig. För folk gillar mig ändå. Jag är nämligen så jävla bra och så jävla mycket bättre än de flesta andra, också, dessutom. (Jag är också så mycket sämre än alla andra och får aldrig sticka ut.)

Så har jag levt. Det slog mig plötsligt. Så vart jag inföst i min egen upplysning igen. Hela tiden tror jag att jag har det, tills jag förstår att jag också måste plocka fram och använda mina goda egenskaper för att det ska räknas. Bara för att solen lyser, blir man inte brun.

Challange accepted.”

…hittade jag nu.