Här sitter jag. Har knappt pratat på hela dagen känns det som, men det är nog helt enkelt dags att få ur sig lite, sida vid sida om den frustrerande, härliga tystnaden.
Jag tänker mycket på framtiden. Så den vill jag tala om.
Såg en känd skådespelerska på tv idag, i en känd talkshow. Kvinnan var 62 år, men skulle ta mig fan lika gärna kunna varit 30. Hon berättade om att hon sedan över 10 år tillbaka tagit hormontillskott i form av östrogen, samt en fanatisk mängd med olika kost, närings och vitamintillskott. Vissa läkare påstår att det hon säger sig funnit svaret på -att livet inte behöver vara slut vid 50 längre, för vi har faktiskt kommit så långt medicinskt nu att vi Lever längre. Varför skall då den andra halvan av livet vara grått, platt och dystert? Hon menar att med hjälp av de tillskott hon dagligen tar, efter att hennes egen kropp kommit i obalans – så har hon funnit Gnistan till livet igen.
Då vågar vissa läkare, trots att de står öga mot öga med den här här gamla tanten, som ser ut som riktig pangbrud i hennes Allra bästa år, påstå att det hon gör är Fel. För det finns inga studier och ingen godkänd fakta som talar för att det här skulle vara bra, eller ens fungera.
Själv ser jag ännu en fantastisk människa som inte räds det okända. Lugnet i hennes hjärta, visdomen i hennes ögon och styrkan i hennes själ – och vet
Att jag kommer att leva länge. Så stig åt sidan alla bakåtsträvare som inte förstår bättre än att det är Nya tider nu. Och att det går i en rasande fart, likt celldelning- och multiplicering.
Puss