I det stora hela så handlar det om att våga. Återigen våga. Att våga känna efter, att våga ta till sig och att våga acceptera.
Acceptera sig själv, i alla lägen. Det är svårt, för ingen vill erkänna sina dåliga egenskaper. Man vill till exempel kalla dem ”mindre bra”. Men är inte det att slingra sig från sanningen och undvika ämnet? Först när jag accepterar och erkänner att de är dåliga, först då kan jag göra någonting åt dem. Först då förstår jag varför jag bör göra någonting åt dem.
Det är så himla lätt att ge sig på någon annan, allra lättast den du minst vill såra. Någonstans tycker man att den personen, den borde ju verkligen förstå en, mer än alla andra. Så därför glömmer man att tala om, vad det nu kan vara. Man tar för givet. Det är givetvis aldrig bra. ”Du kan alltid räkna med mig, men ta mig aldrig för givet”.
Det handlar också om Lugn. Tagga ner, sluta stressa. Att tänka igenom allting, inte tala om hur du tänkte när det var fel. Det är så oväsentligt. I en stressad skalle blir det väldigt lätt överbelamrat. Man vänder på hur saker och ting borde vara, säger saker man bara borde tänka tyst för sig själv, eller så säger man inte det man så gärna vill eller har tänkt på.
Lev i nuet, det förgångna har redan varit och framtiden är ännu inte här. Istället för att brusa upp dig nästa gång det är någonting som inte alls var som du tänkt eller föreställt dig – gör någonting åt det. Det är inte alltid man kan styra upp en situation själv, men du kan alltid påverka den. Det är upp till dig själv att välja ifall det blir på ett positivt eller negativt sätt. Inga konstigheter. Det är bara att göra.
För det är så sant som det var sagt
Du måste Leva ditt eget liv här och Nu! Ingen annan kommer göra det för dig. Vill du verkligen känna att det går till spillo? Eller vill du ta kontroll över ditt liv och bestämma själv vad du ska göra, hur du ska må och vilka mål du vill uppnå?
Jag har skrivit upp alla mina stora och små drömmar, nu har jag också börjat bocka av. Det känns fantastiskt! Det härliga är att jag aldrig slutar drömma heller, så listan fylls också på allteftersom. Det är underbart. Jag vill vara en Ja-sägare, inte en motstridare. Som tur är har jag rätt att välja det själv. Så det gör jag. Äntligen börjar jag säga ja till livet. Vill jag fortsätta se samma gamla repriser tackar jag artigt, men bestämt nej. Vill jag se vad livet har att erbjuda – så hurrar jag Ja!