Just när man tror att allt klarnat och man Äntligen fattat, så vaknar man upp och inser att man borde ge sig själv en riktig käftsmäll. För man har uppenbarligen INTE fattat nånting, ännu. Man ser så att säga samma mönster fortfarande. Upprepa, repetera, upprepa, repetera. På Rätt sätt! Inte på något av alla de sätten man kanske skulle kunna göra det på… Utan på det sättet som är rätt.
Det finns alltid ett rätt sätt, jag vet det. Men vilken expert jag har varit på att söka bekräftelse på alla andra möjliga håll, så att jag säkert vet ifall de sätten inte funkar. Så jävla mycket meningslös energi, tänker jag. Det kan väll inte vara värt det? – Nej.
Nobody likes a sour-pussy.
Det gäller inte minst mig själv. Jag är fan less på att leka Narcissus och Echo. Men så var det väll också dags för nya tider? – Javisst.
Hurra! Hurra för glädjen och Kärleken! Hurra för att våga stå på sig och för viljan att träda fram!