I våndan vandrar jag, en annars stilla bris. Hur ska jag kunna välja? Varför måste man behöva välja, separera och särskilja, om man vill göra mycket? I en splittrad dans tangerar jag längs piren till mitt förundrade sinne.

Det paradoxala i hela min icke-uppenbarelse är en rak motsats i övrigt sinnestillstånd. Sjukt nog har jag aldrig mått så här bra! Inom mig, med mig, genom mig. Men vinden försvinner aldrig, den är högst rörlig och förflyttar sig hela tiden, the code of life. Eller? Dagens samhälle måste ha vuxit ifrån det, i sin jakt på makten. Eller inte?

Det känns som att jag so far har lyckats jävligt bra i livet. Med insikter som sådana, växer dock rädslan för att ruinera alltsammans. Ändå leker jag vidare, som ett litet barn rycks det på lite axlar, innan jag låter mitt ego dränera min, mer eller mindre, annars så överhängande ansvarskänsla. ”För jag behöver det”.

Jag har inga problem i världen. Det finns folk med problem. Jag är inte en av dem. Jag erinrar mig mottagelser ifrån livet och ödmjukt älskar jag det.

Tack!

Det är det enda konkreta jag idag, 24 år senare, kan fastställa. Att det repeterar sig hit och upprepar sig dit. Det spelas samma låt, men refrängerna är nyare än verserna. Eller tvärtom. För varje gång som det går riktigt bra, så är det också dags för någonting nytt och spännande att inträda. Ibland gillar jag det och ibland gör det mig förbannad. Just nu känner jag mig som en förvirrad 14-åring igen, jag trodde att jag hade glömt bort, förträngt den känslan. Men alldeles för länge har jag jobbat på att förtränga.

Så nu, när jag äntligen går lite med vinden, vaknar jag upp mitt i ett inre inferno, där jag inte längre styr så mycket som jag önskar.

Jag drömmer konstant. Jag vill hela tiden addera. Jag vill ha mer, jag vill ha mycket! Jag vill flyga hänsynslöst och jag vill få lov att falla.  Mina uppsåt är aldrig av ondo. De är barnsligt kära och vill bara sprida sin energi vidare, de vill fånga det som inte går att ta på, de vill känna luftens osynliga lust under sina vingar. De vill inte kännas vid lagar och hinder, det eldar snarare på dess agressivitet och ett evigt frustande bankar i mitt hjärtas kammare.

Det blir aldrig mindre komplicerat, man förstår bara lite mer.

Innan man inte förstår sig på nästa moment, hur det skall tas med.

Jag vill ju bara Ha Kakan OCH Äta Den!

Ännu en fas genomförd och avslutad. Jag känner det i mitt inre. Det är som att vakna upp ur en dröm.

Come clarity.

Man vill inte vakna upp, det var skönt att leva med tro, hopp och kärlek. Men det finns helt enkelt för mycket forskare i mig.

Jag behöver förstå, känna på, smaka kunskapen. Utan den tappar allt fokus och min värld och existens känns ostadig. Med den känns allt formbart. Förnybart. Som om jag drar nytta ur all kraft som energin genererar och på något sätt återuppstår ur askan, likt fågel Fenix, stolt och osårbar.

En våg av illamående sköljer mitt sinne när jag tänker på allt avsagt ansvarstagande människor runt om i världen, bara tar sig rätten att utföra. Utan att tänka på att universum kretsar kring någon annan än de själva.

Vid dessa stunder av… funderingar, så undrar jag ibland om historien är förutbestämd att upprepa sig? Som årsringar på ett träd spinns Homo Sapiens medvetande in i kosmos oändliga spiraler. Eller nej? Eller jo?

Oavsett detta så måste jag nu skaka av mig känslan och känna efter hur jag själv mår, bortom alla andras tankar. Där finner jag min frid igen. Mitt inre lugn och happy place. Detta är utveckling i sitt esse.

”Ett anspråkslöst förslag”

Vi lever i en farlig tid.
Vi lever mitt i ett masshysteriskt mediekaos och vi blir inte bara riktade utan också förgiftade var eviga dag. Vi måste rusta oss för artens överlevnad. Vi måste säkra Homo Sapiens framtid och stoppa upp utvecklingen, avveckla den och krypa tillbaka till våra rötter.
Enda sättet att lyckas kontrollera detta är om makthavarna sätter ner foten, slår näven i bordet och förbjuder all undergångsproducering som tillåts pågå.
Vi kan inte låta det vara gott nog med att sätta varningstexter på cigaretter, snus och alkohol. Människorna är dumma och de bryr sig inte om smålappar. Vi måste förbjuda och kriminallisera all produktion och allt användande, eftersom det ökar risken för vår hela civilisations kortlevnad.
I samband med att detta sker måste vi även förbjuda fett och kolhydrater, eftersom även detta bidrar till rasernas för tidiga dödar och osunda leverne. Amerikanska studier visar klara besked på att befolkningen har en oerhört låg respektnivå för dessa tu och att de alltså heller inte lyckats hantera dessa produkter på ett hälsosamt sätt.
Med detta vill jag säga; olagliggör godis och chips, bort med all potatis och allt ris, inget smör och ingen ost eller mjölk. Jag skulle kunna föreslå så kallade ”miniprodukter” med låg fetthalt istället, men eftersom dessa innehåller onaturliga ersättningsämnen sätter sig mitt samvete starkt på tvären.
Förbjud alla e-nummer också, som färgämnen och annat oetiskt. Halvfabrikat, snabbmat och friterat bör bli ett minne blott.
Vad ska vi då äta egentligen, kanske de flesta undrar? Ja, vad åt man förr i världen, innan besprutningens tid?
- Jo, man slaktade sitt egna kött och det åts minsann upp också! (Här får man i sig den
lilla gnutta fett som är den enda acceptabla, förutom ifrån fisk som också är okej att fånga själv, och den som är viktig för att hålla vår hjärna lagom inbäddad samt för att smörja våra leder.) Till detta kan man med gott samvete äta vilda örter och bär. Fri frukt är helt okej att smaska på, så länge det inte överkonsumeras – då kommer nämligen tänderna att fräta sönder.

Hela tiden är vi människor omringade av tidningar, tv-program och propaganda av alla dess olika slag, där vi får höra att saker och ting ska vara på det ena eller andra sättet.
Detta skapar ett otroligt kaos i den naturliga balansen, vi blir översvämmade med information om diverse strunt och dagliga uppgifter som sprids oss emellan, vilket i sin tur driver folket till vansinnessjukdom. Stress, kallas detta vansinne. Stress härdar inte, det dödar. Därför måste vi döda det först, innan det tar livet av hela vår planet. Förbjud stress och bannlys det! Vi måste gå samman mot detta massmonster och skära halsen av det innan det sväljer den redan ostadiga värld vi känner till som planeten Tellus.

Eftersom människan är missbrukare av naturen, bör alla alltid bara få precis vad de behöver för att överleva och aldrig mer eller mindre. Får de för lite blir de giriga och stressade. Får de för mycket blir de ännu girigare och sprider ännu mera stress till de personer som de möter. Eftersom vi nu förbjudit stress måste vi därför göra allt med måtta, eller som Svensken säger: Lagom.

Slutligen, för framtida Homo Sapiens allra bästas skull, så borde nästa steg bli den naturliga sellektionen – elimineringen av de svaga. Likaväl som det är stötande mot mänskligheten att äta preventivmedel, lika fel är det att låta människor medicineras. Starka människor behöver inte kemiskt framställd hjälp. De kan andas, röra sig, tänka, tala och fungera i samhället ändå. De fyller sin funktion i livet och de stjäl inte energi ifrån sina medmänniskor. En sjuk person drar alltid ned de som befinner sig runtomkring, även om denne också kan få folk att le.
Vi rotar runt på fel ställen, leker Gud, när vi låter de som egentligen inte skulle varit här – leva. Att mörda någon, ja det är fel. Men att låta naturen ha sin gång, att låta Moder Jord själv bestämma vad och vilka som är bra för henne eller inte, det kan inte annat än att vara rätt. Annars hade vi fortfarande haft dinosaurier och sabeltandade tigrar springandes på slätterna. Om det så slutar att även de starka och friska människorna dör ut – då har vi åtminstone gjort allt vi kunnat för att förhindra det genom att främja vår stoltaste armé.

Min person, mina val, mina vanor och ovanor, min historia, min framtid, mitt leverne och mina intressen.
Dessa är de saker som jag skall värderas utifrån.
Min omgivning är inte mina val. Jag älskar dem av olika anledningar, men jag kan inte kontrollera dem. De är lika fria själar som jag själv.

Och så lättades helt plötsligt hela världens tyngd ifrån mina nätta axlar. Jag lever!

Inner patience
Love is on our side
And the spirits of wisdom
They will all forever ride
For truth and glory
For justice and for peace
For knowledge and for greatness
For complex and for ease
Summa summarum 
To fight is all we know
Our souls will always trust in us
We’re vikings, cool as snow

Matematik. Logik. Realistiska kontentor. Personifierade kalkylerade bedömningar efter eget tycke. Ligger allt i bakrunden och du behöver inte vara professor för att varken förstå att det är så, eller för att förstå hur du ska lyckas med den basen i just ditt liv. Det är noga uträknat redan, så klart. Det var länge sedan vi för första gången vandrade jorden. Och den har funnits mycket längre än vi.
Men däremot ifall du är öppensinnad, glad och logisk utan att tappa värmen – då kommer lyckliga du kunna vara närvarande och se på hemligheternas stunder när livets bitar faller på plats.

Vackra, vågade värld
Vad du fortsätter att fascinera mig.

Jag har länge haft en dröm om att skriva en bok. Jag har så mycket att säga. Men när jag använder munnen får jag ingenting sagt. Då jag såg en intervju med Herta Müller igår beskrev hon någonting om att det är en helt annan process det som går ifrån huvudet och ut i händerna, än den som går från huvud till mun. Hon sa att motsatsen till att tala, det är att skriva. Jag håller verkligen med henne.

Idag mötte jag en ung man, just fyllda 50, och han var djupt inspirerande. Det glädjer mig alltid lika mycket, när jag möter människor som vågar öppna upp sig för mig – på ett både personligt och världsligt sätt. Positiva människor med access till stor och bred kunskap. Människor med respekt i rösten och vänlighet i ögonen. Upplyftande själar.

Det får mig att känna stor tacksamhet och stolthet. För jag vet att det finns godhet i världen också. Det påminner mig om någonting vackert och jag känner driv för att ge mig ut i världen, möta personer och unna mig lite av livets goda. För jag vet att jag är värd det.

Jag är inte perfekt, det vet jag nog. Men jag vet också att jag Är Bra! Det är någonting som ligger i mig och tyvärr är jag bara himla lättpåverkad när jag inte är helt nöjd med det som svävar runt mig för tillfället. Det är någonting jag jobbar på och någonting som har lärt mig Otroligt mycket om livet och om olika situationer. Det har gjort mig till den jag är, därför älskar jag det. Nu är det dags att på riktigt fatta tyglarna och styra mig själv in på den stig som jag vet leder till det rätt utkomna. Med rätt, menar jag ingenting annat än så som jag själv anser mig själv vilja vara. Att go-with-the-flow, låta ödet bestämma, se hur livet faller sig – var en spännande och underbar tid i mitt liv. Men vi måste utvecklas, inte stanna kvar i den senaste glans-åldern vi hade, som Schyffert sa. Utan se efter nya sätt – nya vägar att välja.

Kontroll och självdisciplin.

Att förverkliga sina drömmar. Att göra det man vill. Att vilja göra det man gör. Att välja att vilja vara den man är. Det är skönhet, för mig.

- Använd ögonen.

Om vi utgår ifrån att vi är den senaste utvecklingen på jorden, skulle också det betyda att vi har gått igenom hela den långa utvecklingsprocessen. Varför lyser våra fingrar om vi håller en liten ficklampa under dem? Ja, man kan ju anta att det är en egenskap som blivit kvar i våran svängning, sedan glassvampen eller andra manetliknande, självlysande djur (som än idag finns kvar på vår planet, långt ned i havets mörker).  Våra energier cirkulerar runt om oss bl.a. som någonting vid en lång evolutionerande visualisering kan ha utvecklats till vingar, på våra kära flygar-vänner. Med lite plats för hjärna kan jag tänka mig att någonting sådant varit nödvändigt att utveckla för arternas överlevnad. Då de inte kunde springa tillräckligt snabbt, tänka ut fällor eller liknande – var den enda utvägen att ta sig uppåt, snabbt. Så man lyfte.

Människan o andra sidan har en otrolig hjärnkapacitet! Tänk bara på alla möjligheter du har med dina ögon. Hemligheten ligger i att skela, medan du likt en kamera zoomar in eller ut. I simtag du gör genom att korsa ögonen och pressa synen framåt. Korsa dem igen och ta en nytt ”ögon-tag”. När du ska återfå normalsyn igen ”simmar du bara på rygg” tillbaka. Den som påstår att detta inte handlar om kunskap utan är en omöjlighet, påstår också att han inte är smartare än en fotomaskin. Något som människan uppfinnit, vill jag gärna tillägga också.

Att sätta ögonen precis lagom ur fokus är också så som du lär dig att se Aura´s. Men det krävs träning och tro. Att man vågar tro. I våra läror har vi vuxit fram till att bli en undertryckt folkgrupp som blivit intalade att allt sådant är inbillning. Men det är när du först Vågar lita på det du tror att du ser – som du förstår att du faktiskt ser det. Hinduister och buddhister tror att människan har 7 olika visuella kroppar. För att någon såg dem och lärde ut hur man skulle göra det också. För att de tillåts tro att det är sant. Men vad jag vet kan det lika gärna finnas 9 eller 11 kroppar också. Snackar vi kvantfysik så finns det 11 dimensioner, så varför skulle det inte då också finnas 11 silhuetter av en person? Det ska inte glömmas att kunskap är makt, därav får inte alla lära sig allting om allting. Men det ska vara mitt mål att lägga ut så många pusselbitar jag bara hittar! För det är nu det är dags att ta tillbaka det som är vårat. Det rättmäktiga arvet vi alla har i oss.

Förstå vilken Fantastisk Varelse du Är, människa!

Kommande inlägg

Supersinnena och utvecklingen

Människor som liknar olika djur, människor som liknar Alla djur

Dolda krafter i universom

Tillbaka till grunderna, Asatron och det mäktiga nordfolket

Det fascinerande öst

Heimskringla, Ynglinga saga och Swithioderna

Symboler och glömda skatter

Världsrymden och solsystemet

Atomer, molekyler, elektromagnetism och kvantfysik

Per aspera, Ad astra!

Det är som med mönster som med allt annat vi fattar, men inte riktigt förstår oss på. Vi väljer vilka av våra egna mönster vi vill se. Men har vi däremot inte möjligheten för att kunna kalla det Välja längre, när vi blivit uppmärksammade om våra personliga. Försöker man att ignorera sina mönster, blir de bara tydligare och tydligare så att tids nog börjar du suksesivt bryta dem. Ju förr desto bättre.

På ena sidan har du höger, på andra finns vänster. Likadant med ditt humör. Kan du bli upprörd snabbt? – Underbart, då förstår du att du också kan bli glad lika enkelt.

Känslor styrs av dig, din hjärna. Den koordinerar och kontrollerar också ditt hjärta, blodtryck, vätskebalans, kroppstemperaturer, intellekt, minne och inlärning. Är du inte glad eller Är du det? Har du kalla fötter, se till att värm dem då. Här uppifrån. Din kropp fungerar så fantastiskt att du inte behöver fokusera på särskilt mycket mer än på det mentala. Ditt hår växer utan att du behöver tänka på det. Hjärnan signalerar det fortfarande. Med tanke på all den otroliga verksamhet som pågår inuti dig hela tiden, utan egen uppfattning, så borde du verkligen hålla i kopplet till ditt medvetande. Tänk så mycket mer kroppen kan fokusera på andra uppgifter då. Kan du känna dina naglar växa?

”På senare tid har man börjat inse att lillhjärnan även kan medverka i olika högre funktioner.” ^Wikipedia

Visst är det fantastiskt att det finns så universiellt många olika sätt att se på saker och ting. Det kan bara vara fördel. Gilla det skarpt! Är du en sån person som vet en sak, men hör dig själv tänka ut någonting helt annat, känn inte skuld och hopplöshet.

”Visar man olika bilder att para ihop, kan vänster hjärnhalva para ihop en prinsesstårta med en sked – medan höger hjärnhalva av formskäl hellre parar ihop tårtan med ett plommonstop!^{[2]” Wikipedia.}

Det har att göra med att vänster hemisfär kontrollerar medvetande, logik, jagets historiska aspekter samt framtidsplaner. Medan höger står för det omedvetna som intuition, tolkning av ansiktsutryck, helhetsuppfattning och formkänsla.

När är man medveten om allt man kan? – Aldrig, för du kommer Alltid kunna lära dig mer.

Jag kan massor. Men jag Vet ingenting. Och jag förstår att mina massor är en fis i rymden.

Det är lätt att höra, inte lika lätt att vara en god lyssnare. Särskilt om du inte märker någon annan än dig själv i situationen. Du spenderar ganska mycket tid med dig själv och borde orka lägga dessa stunder i ditt liv på att faktiskt visa intresse i den personen som du talar med. Du är den personen som vet mest om dig själv, så sålänge du inte blir tillfrågad, ta reda på vad den du talar med har att säga. När ni sedan skiljts åt finns dina tankar kvar. Du kommer att tänka tills du dör. Så stressa inte med att göra det under tiden du håller på med någonting annat. Vad eller Vem det än är, som kräver din uppmärksamhet.

Nu får någonting mig att förstå det jag inte fattar, om ni vet. Stäng och Logga ut.