I våndan vandrar jag, en annars stilla bris. Hur ska jag kunna välja? Varför måste man behöva välja, separera och särskilja, om man vill göra mycket? I en splittrad dans tangerar jag längs piren till mitt förundrade sinne.

Det paradoxala i hela min icke-uppenbarelse är en rak motsats i övrigt sinnestillstånd. Sjukt nog har jag aldrig mått så här bra! Inom mig, med mig, genom mig. Men vinden försvinner aldrig, den är högst rörlig och förflyttar sig hela tiden, the code of life. Eller? Dagens samhälle måste ha vuxit ifrån det, i sin jakt på makten. Eller inte?

Det känns som att jag so far har lyckats jävligt bra i livet. Med insikter som sådana, växer dock rädslan för att ruinera alltsammans. Ändå leker jag vidare, som ett litet barn rycks det på lite axlar, innan jag låter mitt ego dränera min, mer eller mindre, annars så överhängande ansvarskänsla. ”För jag behöver det”.

Jag har inga problem i världen. Det finns folk med problem. Jag är inte en av dem. Jag erinrar mig mottagelser ifrån livet och ödmjukt älskar jag det.

Tack!

Det är det enda konkreta jag idag, 24 år senare, kan fastställa. Att det repeterar sig hit och upprepar sig dit. Det spelas samma låt, men refrängerna är nyare än verserna. Eller tvärtom. För varje gång som det går riktigt bra, så är det också dags för någonting nytt och spännande att inträda. Ibland gillar jag det och ibland gör det mig förbannad. Just nu känner jag mig som en förvirrad 14-åring igen, jag trodde att jag hade glömt bort, förträngt den känslan. Men alldeles för länge har jag jobbat på att förtränga.

Så nu, när jag äntligen går lite med vinden, vaknar jag upp mitt i ett inre inferno, där jag inte längre styr så mycket som jag önskar.

Jag drömmer konstant. Jag vill hela tiden addera. Jag vill ha mer, jag vill ha mycket! Jag vill flyga hänsynslöst och jag vill få lov att falla.  Mina uppsåt är aldrig av ondo. De är barnsligt kära och vill bara sprida sin energi vidare, de vill fånga det som inte går att ta på, de vill känna luftens osynliga lust under sina vingar. De vill inte kännas vid lagar och hinder, det eldar snarare på dess agressivitet och ett evigt frustande bankar i mitt hjärtas kammare.

Det blir aldrig mindre komplicerat, man förstår bara lite mer.

Innan man inte förstår sig på nästa moment, hur det skall tas med.

Jag vill ju bara Ha Kakan OCH Äta Den!

Matematik. Logik. Realistiska kontentor. Personifierade kalkylerade bedömningar efter eget tycke. Ligger allt i bakrunden och du behöver inte vara professor för att varken förstå att det är så, eller för att förstå hur du ska lyckas med den basen i just ditt liv. Det är noga uträknat redan, så klart. Det var länge sedan vi för första gången vandrade jorden. Och den har funnits mycket längre än vi.
Men däremot ifall du är öppensinnad, glad och logisk utan att tappa värmen – då kommer lyckliga du kunna vara närvarande och se på hemligheternas stunder när livets bitar faller på plats.

Vackra, vågade värld
Vad du fortsätter att fascinera mig.

Jag har länge haft en dröm om att skriva en bok. Jag har så mycket att säga. Men när jag använder munnen får jag ingenting sagt. Då jag såg en intervju med Herta Müller igår beskrev hon någonting om att det är en helt annan process det som går ifrån huvudet och ut i händerna, än den som går från huvud till mun. Hon sa att motsatsen till att tala, det är att skriva. Jag håller verkligen med henne.

Idag mötte jag en ung man, just fyllda 50, och han var djupt inspirerande. Det glädjer mig alltid lika mycket, när jag möter människor som vågar öppna upp sig för mig – på ett både personligt och världsligt sätt. Positiva människor med access till stor och bred kunskap. Människor med respekt i rösten och vänlighet i ögonen. Upplyftande själar.

Det får mig att känna stor tacksamhet och stolthet. För jag vet att det finns godhet i världen också. Det påminner mig om någonting vackert och jag känner driv för att ge mig ut i världen, möta personer och unna mig lite av livets goda. För jag vet att jag är värd det.

Jag är inte perfekt, det vet jag nog. Men jag vet också att jag Är Bra! Det är någonting som ligger i mig och tyvärr är jag bara himla lättpåverkad när jag inte är helt nöjd med det som svävar runt mig för tillfället. Det är någonting jag jobbar på och någonting som har lärt mig Otroligt mycket om livet och om olika situationer. Det har gjort mig till den jag är, därför älskar jag det. Nu är det dags att på riktigt fatta tyglarna och styra mig själv in på den stig som jag vet leder till det rätt utkomna. Med rätt, menar jag ingenting annat än så som jag själv anser mig själv vilja vara. Att go-with-the-flow, låta ödet bestämma, se hur livet faller sig – var en spännande och underbar tid i mitt liv. Men vi måste utvecklas, inte stanna kvar i den senaste glans-åldern vi hade, som Schyffert sa. Utan se efter nya sätt – nya vägar att välja.

Kontroll och självdisciplin.

Att förverkliga sina drömmar. Att göra det man vill. Att vilja göra det man gör. Att välja att vilja vara den man är. Det är skönhet, för mig.

Klurit, har det varit. När man verkligen försöker, förstår man oftast ingenting av de kuggfrågor som livet tycks ge, vid just rätt tillfälle. Så djupgående lärorikt. Repetition, repetition, repetition. En inre duell kan driva vilka som helst till vansinne, om man inte håller fokus. Likaväl som överallt annars. Det stora steget var insikten om självläran, att lära själv, att parentera sig.

Det finns så mycket som ligger på så himla hög nivå. Jag hade nästan lyckats förtränga det.

Vårda kroppen med träning, kost och övningar

Vårda sinnet med skratt, glada stunder och vänliga ansikten

Vårda själen med underbara böcker, härliga stunder och massor av stimulering

Så kan det nog fan inte gå fel alltså. Det känns inte så nu i alla fall. Jag har faktiskt, ärligt börjat drömma!

Här är jag!

Vad är det som avgör hur en person verkar och vad är det som avgör hur en person Är? Vem har rätt och vem har fel, vad är rätt och fel? Hur bevisar man vilja? Och var går gränsen för ovilja?

Tid är relativt. Ofta – Alltid.

Om du kan styra en karaktär i ett spel, att göra vad du vill – då är det bara dina egna gränser som hindrar dig från allt du inbillar dig att du inte klarar,  i verkligheten. Varför skulle inte det mönstret malla?

Jaget, det spirituella

Familjen

Hälsan

Det sociala

Det ekonomiska

Karriären

Det mentala

Det medmänskliga