Här sitter jag och ser tillbaka på mitt liv, redo för min framtid. Aldrig någonsin hade jag vågat tro att lyckan skulle hålla i sig så länge, för visst var det väl ändå aldrig någon riktig fröjd och varaktighet i livet? Var det inte så man fick lära sig, inte av ord, men av andras erfarenheter och eviga jämkande. Sällan kunde någon njuta dagens frukt för det var ju alltid nått nytt djävulskap som skulle komma att ställa till det senare, sade man. Även om det inte gjorde det.

Här sitter jag, med nyckeln till Eureka och gottar mig i en pläd av självinsikt samtidigt som jag inte längre förstår varför människor som inte trivs med sin situation inte förstår att de själva bär ansvaret för hur de speglar sin värld. Det svåraste i förståelsen var att släppa taget om det sjunkande skeppet av näras förtvivlan och negativa egocentro. Men särskild avancerat perspektiv är det ändå inte. Kanske är det upp till mig och andra att sprida denna trevnad? Världsfred runt hörnet om kullen.

Här sitter jag och känner att jag bär på en hemlighet i alkemisk stil, något så simpelt som vatten. Vi består utav det och har det inom oss, det kan rädda liv och släcka den törst som alla bär på. Det finns överallt och då tar vi det för givet, men allt som krävs för att bli fullkomligt omkullslagen av dess samlade massor är inte mer än en bråkdel av dess fulla potential och kraft. Livet, så som havet går i vågor och kanske är det inte så märkligt ändå, att vi är såpass influerade av dess uppbyggnad, med alla dessa likheter.

Det sägs att du är vad du äter, men mer än så vill jag påstå att du är vad du tänker. Attraktionslagar är realitet och det du sänder ut till resten av universum kommer att hitta sin väg tillbaka igen, med ny och uppdaterad styrka. Jag brukade undra varför mitt liv var så obalanserat och när jag skulle få igen vad jag faktiskt var värd, varför olycka och neråtspinn aldrig tycktes lämna mig ifred. Jag tänkte rätt, men jag handlade helt annorlunda. Varje dag bröt jag mot mina egna principer och talade om för mig själv och alla världens hörn att jag inte förtjänade bättre, utan att ens förstå vad jag gjorde. Jag strävade i positiva, men tunga steg, och varje gång jag nådde toppen, trillade jag ner igen. Tills en dag när jag tydligen fått nog av alla skrapsår och blåmärken på min sargade själ. Tills jag satte ned min fot och sa stopp. Före jag vände upp och ner på allt och hamnade på det sidospår som äntligen skulle leda mig ur den söndriga skiva jag envisats med att dansa på så länge.

Här sitter jag nu, mer beredd än förut och stolt som få. Jag tyckte aldrig att mitt liv var särskilt illa vart jag än befann mig, den ljusa sidan har alltid varit min starka sida. Men med självreflektionen upplyst kan jag inte annat än att buga och applådera.

Antagligen är det inte meningen att jag ska frälsa vår jord med mina ord. Kanske är det tillräckligt att befria sig själv från iterativa fällor och bara fokusera på att leva ett så gott liv jag kan. Då är spridningen av lycka och glädje oundvikligt och jag delar med mig av min skatt utan ens den minsta ansträngning.

Här sitter jag och är glad, och genuint tillfreds med mig själv. <3

I våndan vandrar jag, en annars stilla bris. Hur ska jag kunna välja? Varför måste man behöva välja, separera och särskilja, om man vill göra mycket? I en splittrad dans tangerar jag längs piren till mitt förundrade sinne.

Det paradoxala i hela min icke-uppenbarelse är en rak motsats i övrigt sinnestillstånd. Sjukt nog har jag aldrig mått så här bra! Inom mig, med mig, genom mig. Men vinden försvinner aldrig, den är högst rörlig och förflyttar sig hela tiden, the code of life. Eller? Dagens samhälle måste ha vuxit ifrån det, i sin jakt på makten. Eller inte?

Det känns som att jag so far har lyckats jävligt bra i livet. Med insikter som sådana, växer dock rädslan för att ruinera alltsammans. Ändå leker jag vidare, som ett litet barn rycks det på lite axlar, innan jag låter mitt ego dränera min, mer eller mindre, annars så överhängande ansvarskänsla. ”För jag behöver det”.

Jag har inga problem i världen. Det finns folk med problem. Jag är inte en av dem. Jag erinrar mig mottagelser ifrån livet och ödmjukt älskar jag det.

Tack!

Than this of Juliette and her Romeo

Somehow we survive!

Det hoppas jag att du också gör.

Eftersom insikten då blir så stor, när känslorna ligger oss närmast.

Då blottar vi vårt sinne.

När intensiteten flödar och fyller var springa i vår jämrande själ.

.

Extrem lycka är av samma kraft som extrem olycka.

Vi har av den moderna naturen svårt att uppskatta det vi faktiskt har, utan ser enklare våra liv orättfärdiga vårt leverne.

Det är i känsloträsket gottigheterna kan frodas, då smakas livets surt och sött.

Inte är att föraktas, de ljumna stunder av avkopplande stämningslag.

Inte är att underskattas, de höga berg och djupa hav.

För en liten stund så trodde jag inte längre att det gick att falla, Karma var äntligen hemmavid igen.
Desto mer förvånad vart jag när hela verkligheten då vändes upp o ned på, härom kvarten.
Tillräckligt för att en skvätt kunde klämmas och jag skulle komma att känna mig fullständigt tafatt och alldeles rådvill.
Att bli lite moloken är inget märkvärdigt, man får bara inte tappa bort Stinget och Viljan. Utan karta och mål går de ju så lätt vilse.
Det tändes ett ljus i det grådassiga mörkret som lagt sig över den nytillkomna skymningen och det var Hoppet som kom.
Det sa åt oss att en dags sorgearbete är nog och nu var det dags att återigen släppa det redan släppta greppet.
Om vi inte tar kontroll, gör något annat det och tro mig – du vill styra ditt liv själv.

Bara för att du går på en bro – så måste du inte hoppa

Min kropp ÄR mitt tempel och i en sund kropp bor en sund själ.
Den enkla vägen är oftast den svåra och nu får det väll ändå vara färdiggenat. Sport har aldrig intresserat mig lika mycket som resultat, ett handikapp är redan nedtecknat – jag lägger mig inte i diket igen och räknar bilar. Det är en ny tid nu och jag har slutat race´a emot klockan.

Nu tänker jag bara vara så jävla bra jag bara kan va!

Jag försöker men kan inte rikta mina ord, utan faller istället platt och jag vimsar bort varenda bokstav mitt i sörjan. Jag kan inte styra mina känslor, jag kan bara utforska dem för att se vad som döljer sig i skuggan av dess skönhet. Eller i skönheten av deras skuggor? Jag vet inte vilket det mest handlar om i första hand. Vi är alla både onda och goda. Ingen är fulländad åt något håll.
Jag gick länge i svårförstådda skor, där de inre jävlarna dansade med mitt sinne.
Jag förstod inte vad som pågick, men trodde att det måste vara så här. Så där…

Ännu en insikt har kommit till mig (o lyckliga jag som hela tiden fortsätter att lära!) och det är att rädsla kan uttrycka sig i fler stilar än vad som först är troligt.
Den kan få det mest bisarra att verka logiskt, vilket kan leda till att man försöker skaka av sig det viktiga i livet – innan det förloras, för att själv slippa gå miste om ljuvligheten.
Vansinne, säger jag nu! Drabbad överlevare. Hur kunde jag resonera som jag gjorde?
Det var inte att resonera, det var någonting annat det…
Skuldlös och full av hybris, blev mitt ego uppblåst och gick på extas. Så många gånger som jag sett hur dimman lättat, bara för att kliva in i ännu ett moln av okunskap.
Som tur är förändras vi i oändlighet och tacksamt vandrar jag vidare igen.

Jag stakar mig fram, som om tangentbordet vore av is och mina fingrarna en simpel träsko.
Det är dags att sätta igång nu.
Även om vi på sätt och vis lever för evigt, betyder det inte att vi har hur lång tid på oss som helst att ta tag i det vi önskar.
Den personen som jag är idag kan vara någon annan innan solen hunnit gå upp igen imorgon.
Vad tjänar då all väntan till?

Jag ska hinna med det mesta!

With a spark in our eyes we stand happy and

proud

to be honest proud to be us

We are living the life someone made for us

.

This is a checkpoint we have come so far

Far from the days when we didn’t know what

We are living the dream and there´s more to be

We are dolphins in the ocean and we’re blessed to be free

.

Those days when we didn’t know if we would make it thru

I am glad that  it´s over and that it happened

too

many give up just when it´s about to get better

they see unfilled sealings and read pictures in letters

.

This is a checkpoint we have come so far

Far from the days when we didn’t know what

We are living the dream and there´s more to be

We are dolphins in the ocean and we’re blessed to be free

.

If you can’t see the way

get a map, read more or go find some directions

this is only a piece

of my apple sauce erections

This is the story about my past

I´m walking shoeless – it hurts my feet

But I have to do this to find my beat

ooo aa ooo aaaa ooo aaa ooo aaaa

My legs are numb my soul has  been hurt

I have to do this before I burst

If I don’t write – it´s simply wrong

This is the beat to my favorite song

ooo aa oo aaaa oo aaa oo aaa ooo aa ooo aa

I have to do this for my hearts relive

Switching sides and I belive

Once upon a time there was a baby named Jenny

She struggled thru life  and she saved every penny

She always got mugged and one day said OK

”I can always be rich if I do it my own way”

Papers and numbers are all what it is

You gotta be brave to risk all for this

If there was a fire and paper´s all I’ve had

How could I feel good, I would only be sad

And this

is

the beat

ooo aa ooo aaaa ooo aaa ooo aaaa

I had to learn how to live for fun

There´s beauty in rocks and there´s cold in the sun

There are paintings all around you and it´s hard to stay cool

Without the right digits you do not make the rules

Don’t give up

Never surrender

There´s always hope

You can change the agenda

-

You just need a huge cup of patience

and a parking lot of LOVE

It all begins with an ending, desires, passion and dreams

We make daily conclusions and say

this is it, I’ve made up my mind about this

We know we’ll be back – but we paint it in black

”it´s never been intense like now”

It takes a while

and we soon realize,

we were sleeping with wide open eyes

Learn from this lesson, save it for advice

and use it as further and future concise

Avoid wicked loops and too wicked burns

We all just get what we earn in returns

Aim high – for the stars

Cus’ they’re all and each  – rightfully – mine, yours and ours!